Tre lugna favoriter

Låten jag aldrig tröttnar på.
Spana in Fridas klänning, helt gudomlig. Mitt liv kommer inte vara komplett förrän jag har en sån klänning.






Den vackraste låt som någonsin gjorts. Det spelar ingen roll att originalet är Bob Dylans Tomorrow is a long time. Denna är bättre. Mycket bättre.
Sommaren 2006 såg jag och Sara (och två andra drägg jag ej minns namnet på) =P Nationalteatern live på Palace Springbreak. När konserten var slut sa Sara nåt i stil med om hur glad hon var att de sjungit hennes favoritlåt -Hanna från Arlöv. Jag muttrade något om att de inte sjungit min favoritlåt, just denna... Jag kan nog inte beskriva i ord hur lycklig jag blev när bandet kom in på scenen igen och körde den.
Min bästa konsert någonsin och då har jag ändå (nästan) sett ett så stort band som Black Sabbath.


På tal om Nationalteatern. Daniels kommentar häromdagen fick mig nästan att trilla av pinn...
D- Jag trodde Nationalteatern var en stor teater.
Ojoj, känns som jag måste banka in lite musikkultur i skallen på honom =)





En av få musikvideor som gång efter gång får mig att fälla tårar.
Den är stark och berör, ruskar om hela själen.
Det är så galet sorgligt att till och med en tuffing som jag blir blöt i ögat.
Helt tokigt.