söndag 31 augusti 2008

skandalöst

Läste på aftonbladet att Mikael Persbrandt blivit anmäld för misshandel, det kan väl aldrig stämma? Persbrandt är ju snygg. Snygga människor sysslar inte med sådana dumheter heller? =)


På DN.se står att läsa om en man med 48 rattfylleridomar som envisas med att fortsätta köra bil, lånade och snodda sådana och inget körkort har han.
Så vad gör han ute i det fria?
I maj körde detta pucko på en kvinna med barnvagn. Vore inte det nog för att spärras in något år? Hur nonchalant får man vara? Fortsätter köra full trots att han varit i den sitsen att han kunde haft död på en kvinna och hennes bebis. Hur lite kan man bry sig egentligen?
Spärra in dåren i en omadrasserad cell och släng bort nyckeln. Fyll gärna cellen med enorma mängder sprit, där bakom lås och bom kan han i alla fall inte skada någon annan än sig själv.
Vissa människor borde inte få vistas ute i det fria.




I expressen står det om kändiskrogen F12 som fick den ”briljanta” ide´n att köpa in kycklingar och guldfiskar. Guldfiskarna lades i martiniglas medans kycklingarna sprejmålades. Två kycklingar klarade sig men en frös ihjäl.
På F12:s hemsida står att läsa "Vi vill vara Sveriges modernaste och tuffaste finkrog..."
Är det på något sett modernt att plåga djur? Eller tufft?
Hoppas anmälningarna mot krogen leder nånstans. Rent logiskt borde de få slå till och aldrig få tillåtelse att öppna krog igen, men i detta land där livstids fängelse ligger på 12 år (TOLV YNKA ÅR) så kommer de säkert undan med en varning, knappt ens böter. Förmodligen läggs hela anmälan ner, för i detta land skall alla hanteras med silkeshandskar, du kan för fan våldta och mörda barn och som straff få blott 12 år.
Det måste ju vara de kriminellas önskedröm att bo i vårt pluttesnutt-land. Där alla har det bra och ingen är för stor.






Låttipset: Nationalteatern med Sent en lördagskväll.
”Och varje sjuttifemma som en människa dricker ur,är en dröm om en bättre värld som hon sedan pissar ut.”

lördag 30 augusti 2008

Lyckad flytt


















Nu sitter jag här i min nya lya.
Jossa är på bröllop och fotar kossor (?) så jag har bjudit över Christina. Ska kirra lite krubb och så.
Även hunnit tvinga runt Jens i lite olika affärer med mig, inhandlat trådlös router samt kattgodis.
Skoja inte att man känner sig som Queen of the road i Jens jättebil, I like.


Har lyckats komma iordning i rummet. Trivs som fisken i vattnet i hela lägenheten, Jossa har verkligen lyckats med inredningen, jättemysigt.
Och så rent och fint, helt ljuvligt. Jag har diskat och slängt sopor och torkat av borden (glasbord i vardagsrummet, ojojoj, det bara suger till sig damm) sen funderade jag på om jag skulle plocka fram dammsugaren, but WHY?? Det är ju kliniskt rent på golvet så det är ju lite onödigt =)

Nu ska jag vara duktig och ge mig iväg på en promenix.




King har hittat lite olika sovplatser som han gjort till sina =)








måndag 25 augusti 2008

Skenet bedrar








Är det bara jag som tycker att serien Skenet bedrar (Keeping Up Appearances) är en gudomligt rolig serie?
Brittisk humor när den är som bäst.

söndag 24 augusti 2008

Lika som bär




Herregud, likheten är slående =)

På utflykt

Förra helgen var syster Sofi och hälsade på från Borås, en solskenspromenix såg vi till att få, med kameran i högsta hugg.


Strittar vatten på blombuketten som började se lite hängig ut.


Tar skydd bakom blommorna.


Yeah.





















I min lilla. lilla värld av blommor...



Stirr ner i vattnet.









Vad sysslar min tokiga lillasyster med egentligen?










Haha.












Ljusskygg kisse.


























Alldeles ensam

Är det bara jag som är vaken?
Ingen online på msn. Ska ni sova bort en hel söndag gott folk?


Jaja, ska kolla lite på Frasier. Thomas tipsade om en sida där man kan kolla på olika program,
http://www.sidereel.com/_television
kanal 9 sände bara till säsong nio av Frasier sedan började de om från början igen utan att visa de sista två säsongerna. Suck.
Jag mejlade dem om detta och de svarade att det har att göra med att de inte har rättigheter att visa de sista två säsongerna. Dubbelsuck.



En annan sida jag varmt rekommenderar är


http://www.tjuvlyssnat.se/


Olika roliga citat som folk úppsnappat t.ex. detta:


"En man och hans son ~4 tittar på foton och på ett kort sitter sonen med armen om en annan kille.
Pappan: Vem är din kompis?
Sonen: Rickard, han är bäst! Gud vad jag älskar honom.
Pappan (en aning upprört): Men du kan ju inte älska en annan kille.
Sonen: Pappa, man kan älska vem som helst."


Tänk att vid fyra års ålder vara klokare än sin pappa =)

lördag 23 augusti 2008

Kaoset i tv-rutan

Mina kanaler ligger verkligen precis som de vill.
De kanaler som faktiskt funnit sin rätta plats i livet är kanal 1, 3, 4 och 5.
Resten är rena kaoset.
Kanal 8 ligger på plats 2, kanal 24 på plats 6, kanal 9 på plats 8, på plats 9 hittar vi kanal 6, på plats 10 ligger MTV.
Kanal 4+ ligger väldigt långt bort från de andra kanalerna på plats 59.
Så ser det ut.
Kanal 2 ligger i närheten av 4+, men ska jag vara helt ärlig tittar jag aldrig på den kanalen och på ettan ser jag bara Uppdrag granskning samt Så ska det låta.
Har visst även 4 sport och barnkanalen, men även det är två kanaler jag aldrig skulle nedlåta mig själv att titta på.






På ålderns höst:


Är det ett tecken på att man börjar bli gammal när man suckar och ojar sig över fjortisarna som envisas med att köra moppe på gångvägarna?
När man blir upprörd över meningslösheten i att krossa rutor vid busshållsplatsen?
När man tycker att slaskrensaren är en av de mest praktiska saker som någonsin skapats?
I så fall är jag gammal.
Ibland känner jag mig uråldrig, gammal och vis, men sen plockas jag ner på jorden igen när kassörskan kräver att få se leg när jag ska inhandla cigaretter. Jag kan gå med på att jag inte riktigt ser ut att vara de 27 år som jag faktiskt är, men nog ser jag väl äldre ut än 18 iallafall?
Ännu ett ålderstecken är att jag övergått från socker till suketter, mest för att jag nästan kan höra mina tänder skrika om nåd varje gång jag dricker kaffe eller te.
Har alltid haft kolossalt med socker i dessa två underbara drycker, men nu är det slut med det. Suketter är inte ens speciellt gott så om ett tag ska jag försöka avvänja mig med det också och bara ha mjölk i.


Jag är gammal nog att inse att livet är allt för kort
och för ung för att orka bry mig om det.





Det var bättre förr...för två år sen!

onsdag 20 augusti 2008

Fyra år av saknad


















Fyra år sen idag.
Fyra år sen jag fick det värsta samtalet någonsin.
Samtalet att det inte fanns något att göra för min älskade Vilda-mitt allt.
Efter att varit inlagd på djursjukhuset i tre dygn sa veterinärerna att det var dags att låta henne somna.
Dags att ge upp.
Hon låg i min famn när hon fick sprutan, det värsta ögonblicket i mitt liv.
Jag kände livet försvinna ur hennes kropp.
Hon såg ännu levande ut.
Tårar strömmade nedför mina kinder.
Salta, beska, vidriga sorgetårar.

Tiden läker alla sår sägs det.
Men alla sår kan omöjligen läkas.
Det blir lättare med tiden.
med tiden kan man tänka utan att börja gråta.
Minnas de bra stunderna och värdesätta de minnen man har.
Men vetskapen att hon blev så sjuk att hon var tvungen att tas bort på grund av vanlig kattmat lämnar mig aldrig.
Vetskapen att jag var så ovetandes att jag gav henne dödlig mat lämnar mig aldrig.
Borde jag som matte inte ha kollat upp det?
Satt mig in i att vanlig jävla kattmat köpt i vilken mataffär som helst är så skadlig?
Borde jag som matte inte ha kollat upp det?
Satt mig in i det?
Borde inte kattmat förses med varningstext? Som cigaretter?

Denna kattmat kan leda till en långsam och smärtfylld död!!


Jag gör aldrig om det misstaget.
Misstaget att låta en katt äta vanligt torrfoder.
King äter "bra" mat.
Mat som kostar nästan 100 kronor per kilo.
Mat som är värd vartenda öre för att slippa få ett sånt vidrigt samtal igen.
Samtalet att man misslyckats som matte.
Jag älskar dig.
Jag saknar dig.

tisdag 19 augusti 2008

Tjat tjat





















Vilket gnäll =O

fredag 15 augusti 2008

Höjden av vidrighet

Jag läste överrubriken: Hennes katt misshandlades till döds.
Jag läste underrubriken: kom hem med tungan avklippt.


Sen läste jag inte längre, det var tillräckligt för att känna ett växande illamående i magen, som sura uppstötningar mot halsen.
Tillräckligt för att bilden av en katt med avklippt tunga skapades i mitt inre. Fick tårarna att börja rinna.


Kände ett tvång att kolla till Älsklingen, han låg där han legat de senaste timmarna.
Ihoprullad som en boll på stolen på uteplatsen.
Välmående och utan avklippt tunga.
Precis så som alla katter förtjänar att ha det.




Jag känner sällan hat mot människor jag aldrig träffat, på sin höjd irritation eller agg (Carola ligger i topp på min har-aldrig-träffat-men-ogillar-ändå-lista)
Men när jag läser såna hemska saker fylls hela mitt inre med blandade känslor av avsky, hjälplöshet och starkaste hat.
Avsky över det faktum att det finns människor som ens kan komma på tanken att göra något så sjukt.
Hjälplöshet för att jag inte kan förhindra det, för att jag inte kan rädda alla utsatta djur.
Hat för att det är en av de starkaste känslor man kan drabbas av som en blixt från klar himmel.


Om detta vore en rättvis värld vore denna mördade katt just nu sovande på en stol, ihoprullad till en boll.
Om detta vore en rättvis värld hade kattmördaren aldrig fötts.
Om detta vore en rättvis värld hade jag aldrig gråtit tårar av vanmakt.


Jag tycker inte om att säga att jag önskar att någon vore död, men denna kattmördare önskar jag så grov misshandel att han aldrig mer kommer kunna stå eller gå, aldrig mer kommer kunna lyfta sina händer mot någon, aldrig mer kommer kunna äta själv, pissa själv, inte kunna dansa, jobba, knulla, läsa, sjunga.
Jag önskar honom ett liv som ett kolli. Jag önskar han för alltid kommer behöva förlita sig blint på okända människor som matar honom, byter på honom, suckar över honom och hans patetism.
Jag önskar honom ett långt liv, minst femtio år till och jag önskar att han under dessa femtio år bara ska känna sorg, ensamhet och dödslängtan.
När så femtio år har gått önskar jag att han blir levande begravd.
Allt detta är det absolut värsta jag kan tänka mig.
För folk som honom vore det alldeles för lindrigt att bara få dö.

Alla dessa måsten

Måste packa
Måste städa
Måste handla
Måste ringa
Måste söka


Alla dessa måsten borde stressa upp mig.
Men det gör de inte, jag sitter här och glor runt i lägenheten på alla halvfyllda kartonger.
Måste organisera mig
Det sista jag känner är stress, hur ska man få nåt gjort när man inte ens är stressad?
Jag är som mest effektiv under stress.
Måste stressa upp mig.


Igår hämtade jag (kors i taket) in två kartonger från förrådet som jag skulle gå igenom.
Det blev en riktig nostalgitripp.
Jag slungades rätt tillbaka in i 80-talet när jag hittade några av de My little pony jag valt att spara (vissa saker kan bara inte slängas)
Spike låg och såg så där härligt rosa ut som han alltid gör.
Min Lady Lovelylocks hade på sig sin prinsessklänning, som hon alltid haft. Ljust rosa och till det hade jag även valt en svart väst.
Tänk om Sara hade sett det, hennes ögon hade fyllts till bredden av smärttårar.
Sara är min lilla Modegestapo =)
Henne finner du här : http://sarapehrsson.blogg.se/








Under allt detta låg till min fasa en clown... CLOWN!
Döm om min förvåning, jag hatar clowner.
Jag funderade på att gå ut och slänga den, men ansåg att klockan var för mycket.
Så jag la honom i min säng och stängde dörren, själv har jag sovit i vardagsrummet de sista två veckorna nämligen.
Var lite tveksam om jag skulle få en blund under natten med vetskapen att jag delar lägenhet med en clown, men jag somnade som en stock.
Idag ska jag dock ge mig ut i soprummet och göra mig av med denna djävulens avkomma. Så håll en tumme att Mr Clown inte kravlar sig upp ur soporna inatt för att hämnas =O






Nu ska jag glädja min framtida kombo (som ni hittar här http://heavenlydrunkie.blogspot.com/) genom att tipsa om en KENT-låt, nämligen: Utan dina andetag


"Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag"





Dags att vänta.
Vänta på att klockan blir 22:30.

tisdag 12 augusti 2008

För ful för TV?


Flickan på bilden till vänster, Yang Peiyi är enligt Chen Qigang, musikansvarig under invigningen av olympiska öppningsceremonin i Peking, för ful för att visas i tv. Däremot har hon en jäkla sjysst pipa, så flickan till höger, Lin Miaoke, fick mima till Yangs röst inför de 91000 människorna i publiken.
Hur kan man säga till ett barn att hon är för ful?
Hur kan barnets föräldrar gå med på att låta barnets röst mimas till av ett annat barn, ett vackrare barn?
Sänder man inte då signaler till sitt eget barn att denna Chen Qigang har rätt i sitt påstående att man är ful?
Borde man inte som förälder be Chen Qigang att stoppa upp något där solen aldrig skiner?
Chen Qigang hävdar att det låg i nationens intresse att kombinera en perfekt röst med ett perfekt framträdande.
Ligger det verkligen i en nations intresse att sprida budskap att man inte duger om man inte har ett felfritt yttre? Att ens talang inte är något värd om man inte är slående vacker?
Och för att vända på det hela, är det inte osmakligt att Lin Miaoke redan vid så ung ålder får det svart på vitt att hennes sång inte duger, men att hon iallafall duger till att visas upp?
-Du kan ingenting, du är värdelös, tur för dig att du är söt.
Jag hoppas någon ger Chen Qigang en rejäl smäll i huvudet. Med lite tur kanske lite hjärnceller skulle vakna till liv av detta, för ett som är säkert är iallafall att mycket dummare kan han inte bli.


Ännu en blogg med tveksamt innehåll är http://kissies.se/
Hon skriver:
"Ja, jag vet att Anorexia är en väldigt allvarig sjukdom men hur hemsk jag än nu kommer låta så tål jag verkligen inte tjejer som har det."
Vidare skriver hon:
"Jag har varit kompis med en tjej som hade problem med detta och tyvärr, hur själviskt det än låter så klarade jag inte vara med henne."

Oj, med vänner som Kissie behöver man uppenbarligen inga ovänner.
Hoppas för Kissies skull att hon aldrig drabbas av någon sjukdom, varken en fysisk eller psykisk sådan, för vem vet, då kanske hennes vänner väljer att lämna henne, när hon som mest behöver dem.
-Sorry Kissie, jag orkar inte lyssna på ditt gnäll om att du har cancer så jag tar och skaffar en annan frisk vän istället. Ha ett kul liv...eller död...eller ja, du fattar.


Blondinbella ställer frågan i ett av dagens inlägg:
"Ska personer som jobbar mycket med människor få gå till jobbet när man är sjuk"
Tydligen var blondinbella med om en väldigt traumatisk upplevelse idag.
Hon åkte taxi med en förkyld taxichaufför.
Blondinbella anser att denna taxichaufför borde stannat hemma istället för att utsätta henne för sina baciller.
Det är en söt tanke må jag säga, men inte alla har råd med en karensdag. Inte alla kan unna sig att stanna hemma så fort man har en förkylning.
Herregud, skulle alla stanna hemma så fort de var förkylda skulle hela Sverige kollapsa.
Men vad bryr sig väl blondinbella om ifall taxichauffören är en hårt arbetande trebarnspappa, som försöker få ihop pengar till brödfödan.
Enligt blondinbellas sätt att se på vanliga "Svenssons" verkar de mest finnas till för att förenkla hennes vardag, i hennes lilla bubbla där pengar aldrig är något problem.
Om blondinbella inte vill utsätta sig för livsfarliga förkylningsvirus så kan hon väl skaffa en privatchaufför? För jag antar att buss/tunnelbana inte är hennes melodi.

måndag 11 augusti 2008



MODELL: Lejlo

FOTOGRAF: Sara (plutt) Persson


Rasande otur att jag inte orkar gå till affären, jag som är så extremt sugen på (håll i er nu) taco. Chockerande va? Inte för de som känner mig, de som vet att jag i stort sett livnär mig på taco.


Istället får jag äta vitlöksbröd. Det är ju inte så pjåkigt det heller.
Idag har jag gått med i en ny sajt, www.kattsajten.se -kan ju vara lämpligt kände jag.

Gjorde misstaget att gå in under fliken "Katthimlen" BIG MISTAKE. Drippdropp-tårar föll ner för kinderna, särskilt när jag läste om en liten misse som blivit ihjälsparkad =(
Vidriga as till människor som kan göra något sådant.


Om nu någon annan vill gå med i kattsajten så kan ni ju söka upp mig. LineRoolz is my name.
En annan sida jag gick med i för ett tag sen är www.vegetariskt.com
Det är en sida jag starkt kan rekommendera till andra vegetarianer, eller människor som bara vill testa på att laga en anti-kötträtt någon dag.
Finns massa spännande recept, som man även kan betygsätta om man känner för det. Har du egna recept kan du lägga upp dem med.
Mycket bra sida när man har slut på ideér för vegetariska middagar eller när man helt enkelt en dag råkar vara icke-sugen på taco (om man nu kan vara icke-sugen på denna maträtt??)


För övrigt var King jättesöt idag, så där härligt jättesöt som bara han kan vara.
Vi satt ute på baksidan, med altandörren öppen och plötsligt säger min dator inifrån vardagsrummet -Virusdatabase has been updated.
King tittar på mig och slänger ur sig ett förvånat -Mjau?
(Fritt översatt-Men matte, när fick vi besök? Jag har inte hört dörrklockan)
Sedan tassade han in och jag hör hur han jamar medans han söker igenom rummen i lägenheten.
Till slut återvänder han ut med ännu ett jamanda. -Mjauuuau!! (Nä du matte, besökaren måste ha gått igen)


Nu ska jag äta mitt torra bröd.


Tjipp
Dagens ord -Ailurofil =Person som älskar katter.

lördag 9 augusti 2008

Anytime

Idag har jag fuskat. Eller hjälpt en god vän att fuska iallafall.

Fuska, inte för att Goda Vännen inte kan själv, utan för att Goda Vännen är trött, vill sova, vill bli klar, ta sig igenom som vilken människa som helst.
Goda Vännen är inte född med en silversked långt upp i arslet så Goda Vännen får kämpa för att komma någonstans.
Visst är det förkastligt att Goda Vännen och jag fuskar?
Visst borde vi skämmas?

Visst är det HELT RÄTT när människor som vi åker dit?
Ja, det tycker ni säkert att det är, alla ni där ute som har så mycket kontakter så det både räcker och blir över.
Alla ni där ute som har en förälder med ett efternamn som känns igen och hjälper er på vägen. Alla ni som är uppvuxna med vetskapen att "pengar är inget problem"

Försök inte att låtsas att ni kan sätta er in i våra tråkiga Svensson-liv.
Vi som är uppväxta med vetskapen att pengar ÄR ett problem.
Vi som vet att pengar är roten till allt ont.
Vi som sett familjer splittrats på grund av pengar.
Hoppas silverskeden ruttnar i arslet på er så ni får känna en gnutta vanlig Svensson-smärta.

onsdag 6 augusti 2008

En helt vanlig Onsdag



”Skicka in din CV och ett personligt brev samt foto och referenser via brev eller mail”

Jag söker sällan, eller aldrig, jobb som kräver foto. Arbetssökande kan vara nog så deprimerande utan att man ska behöva fundera på om man inte får komma på intervju för att de inte är nöjda med ens utseende... men i just detta fall så funderar jag på att knåpa ihop en liten ansökan, det står ju faktiskt inte specifikt VAD de vill ha kort på, eller VEM. Så ett foto på Älsklingen är vad de har att vänta sig.
Kvällen igår var mycket bra. Klockan 16 trippade (ja, jag trippar fram) jag bort till Jeanette för att fika med henne och Louise, var alltför länge sen sist. Det var menat som en sista farvälfika innan min flytt, men vi bestämde snabbt att få till en träff till innan det bär av mot Gotland. Vi har alltid tokroligt när vi träffas, prat och skratt blandat med falsksång är aldrig illa.

Louise- Ni får ursäkta, men nu tar jag av mig strumporna.
Jeanette- HÅLL FÖR ANDAN!!
Line-(gjorde det jag gör bäst) *vek mig dubbel av skratt*
Efter det klampade(efter kaffe och fikabröd förvandlades mitt nätta trippande till KLAMPANDE i riktigt storbonde-stuk) jag vidare till Världens Bästa Sara. Hon hade gått igenom sin garderob, och jag fick massa kläder. En helt ny-gammal garderob. Gött.

Denna kväll har jag umgåtts med Zandre och Thuwa, vi klamp-tripp-strosade till affären, sedan fikade vi hos mig. In trillade även Åkran och hennes karl, de skulle bränna lite filmer, karl´n i fråga fixade så jag fick ett ordentligt brännprogram, så nu behöver jag inte vänta två timmar på EN skiva att bli klar. Fick även en förpackning brännskivor som tack för att jag laddat ner filmer till dem, Stabilt.


På Dr Phil diskuteras det om nerhasade byxor borde förbjudas, tydligen redan förbjudet i 12 stater.
Tragiskt.
Upprörda människor som inte vill se kalsongerna på folk med nerhasade byxor. Nej, men BLUNDA då, eller titta åt ett annat håll??
Logiskt sätt så borde väl kortkorta kjolar och urringade tröjor också förbjudas då? Är det inte lika ”upprörande” med nippertippor vars stringtrosor sitter halvvägs upp på ryggen och tuttarna uppushade till precis under hakan? För att inte nämna att vore dessa plagg förbjudna så skulle patetiska argument som ”Hon får skylla sig själv att hon blev antastad när hon klär sig så utmanande” försvinna upp i rök. Eller skulle dom det? Alla stackars missförstådda antastare där ute skulle säkert hitta annat att skylla på för att rättfärdiga sin egen vidrighet.

”Det är en konstig värld vi lever i” -Ja, Mr Winnerbäck, det är det.

måndag 4 augusti 2008


Och kvällsmaten bestod av jordnötter, två sorters snacks, två sorters dipp och en galen förväntansfull blick.
Dock skymtar jag i bakgrunden även lite cocktailtomater och en nektarin, Toknyttig is my middle name =)

Regnets smattrande mot fönsterrutan.
Blåsten som river i trädkronorna.
Älsklingen som tittar ut, rastlös.
Matte som bestämt att han ska vara inne.
Vinden kan föra med sig saker.
Farliga saker.
Matte vågar inte riskera att Älskling blir träffad av vinden.
Av det som vinden med sig bär.
Älskling får vara lite rastlös helt enkelt.
Vi somnar nog till slut.
Till ljudet av vind, regn och mopeder.

Älskling har kurat ihop sig till en boll,
den mest perfekta boll jag någonsin skådat.

Var tog glassen vägen?




När jag var ung för många,långa år sedan fick jag ofta höra saker som: "när du blir stor och betalar för din egen chokladsås får du ta hur mycket du vill på glassen", eller "Om du inte tänker äta upp hela ballerinakexet så får du vara utan-när du blir stor och köper dina egna kex får du äta hur du vill" eller "pengar växer inte på träd"


Nu är jag stor och dränker min glass i chokladsås jag köpt för mina egna pengar, äter bara chokladen av ballerinakexet och slänger den övre och undre delen och känner mig så där härligt nöjd med vuxenlivet.

När jag var ung var jag övertygad om att jag skulle leva på snacks och godis när jag blev stor... och det gör jag också ibland, men de gånger jag äter en påse chips till kvällsmat så känner jag mig inte speciellt nöjd, eller vuxen för den delen. Men jag gör det ändå ibland, bara för att jag kan.
Men pengar växer fortfarande inte på träd...



Ett litet citat ur Blondinbellas blogg idag:
"Har även fått nys om att en second hand butik här har massor av pälsar i deras källare, gissa vem som ska leka runt där nere? (och förhoppningsvis komma hem med både en hel minkfamilj och en blårävsfamilj om jag har tur)"


Verkar vara ett tappert försök att provocera men blir mest bara patetiskt.




Upprörande: Läste på aftonbladet.se om den 10-åriga Michelito som inte får lov att tjurfäkta p.g.a riskerna, vilket Michelito (som redan hunnit döda 60 tjurar) och hans familj tycker är fel.

Upprörande att den unga matadoren, Michelito,
blir upprörd över att inte få tjurfäkta. Upprörande att han slänger ur sig en kommentar som "Det är som att förbjuda ett barn att spela fotboll" Upprörande att någon ens kan komma på tanken att jämföra fotboll med tjurfäktning!

Fotboll är en sport, tjurfäktning är oförsvarligt djurplågeri som för länge sedan borde ha förbjudits världen över.
Upprörande att Michelitos far låter sin 10-åriga son fäktas med tjurar. Även om tjurarna redan är skadade och relativt svaga innan själva tjurfäktandet sätter igång så kan det gå fel. Det har hänt förut att tjuren "vunnit" över matadoren, om man nu kan se det som vinst när antingen den ena eller andra dör.
Hur kan man ställa sitt barn framför en tjur för att fäktas?
Hur står det till i huvudet på en då?

Herregud, jag skulle inte för alla pengar i världen placera min Älskling framför en tjur, oavsett om tjuren var svag, sårad eller rent av döende. Är det verkligen att älska? Att placera sin Älskling, sitt BARN, i den situationen? Att vara redo att göra det för pengar och berömmelse säger rätt mycket om hur man är som person. En sån person förtjänar endast förakt.


Kärlek är mäktigare än pengar, just därför kan kärlek inte köpas.


Min Älskling är värd mer än alla pengar i världen, om den dagen någonsin inträffar då jag sätter mig själv i första hand, hoppas jag någon sparkar ner mig på jorden igen. Älska dig själv, men låt det inte övergå i egenkärlek, egoism. Då har det gått för långt.


"Michelitos far, Michel Lagravere, menar att tjurfäktningsmotståndarna attackerar hans son eftersom Michelito blivit känd i media"
Eller kan det vara så att tjurfäktningsmotståndarna vill skydda tjurarna OCH det 10-åriga barnet i fråga, till skillnad från föräldrarna?





Musiktipset: Alla vägar har sitt pris-Lars Winnerbäck
"Välkommen hit min vän, välkommen hit till himmelen
Alla vägar har sitt pris, så välkommen till världens tråkigaste paradis!"
Att påstå att kärleken mellan djur och människor aldrig kan vara lika stark som kärleken mellan två människor är befängt.










lördag 2 augusti 2008

Äntligen kan jag andas igen




Bloggar som jag för tillfället följer (förutom mina vänners) är http://www.hanky.se/lindarosing man följer helt enkelt Miss Rosings liv, även här cirkulerar det många upprörande kommentarer. Patetiska människor som inte nöjer sig med att attackera Linda herself utan även ger sig på hennes barn. Hur lågt kan man sjunka? Hur sjuk kan man bli? Kommentarer som är så vidriga att jag vägrar att ens citera dem här blandat med kommentarer om att Linda får skylla sig själv som valt att exploatera sina barn på sin blogg. Men Linda har ju valt att skriva om sitt liv och barnen ÄR en stor del av hennes liv. Varför ska hon inte få kunna skriva om dem och lägga upp bilder utan att massa äckel ska kommentera med sina vidriga inlägg? Och varför ta bort ansvaret från dessa äckel och lägga över det på Linda? Jag har full förståelse för om Linda i fortsättningen väljer att inte ha med sina barn i sin blogg men tycker samtidigt att det vore lite sorgligt. Ska man som förälder inte kunna visa upp de man älskar mest av allt?



Och så följer jag även http://www.blondinbella.se/default.aspx (se gårdagens inlägg)



Även http://www.improveme.se/natacha (Natacha Peyre) följer jag lite då och då. Den är väldigt lättsmält om man säger så.
Jag väntar med spänning på att det någon dag ska skrivas något av värde. Något man kan relatera till eller något som berör. Känns långt borta för tillfället.
Men det är klart, vem bryr sig väl om saker som mobbing, arbetslöshet, våldtäkter, svält, obotliga sjukdomar, mord och krig när Miss Peyre haft en stor spindel på sin kind???
Men Miss Peyres foton är alltid värda att titta på då hon är väldigt vacker och vad vet jag, hon kanske har (för att låna Zandres uttryck) ett hjärta av renaste fluff.

Tipsa gärna om bloggar värda att läsa.






Lilla Miss Överdriv var extra jobbig idag, eller har min toleransnivå drastiskt sjunkit kanske?
Ska bli så skönt att komma ifrån henne.



Gårdagen var underbart mysig, blev bjuden på grillspett med massa goda tillbehör, gott dricka samt att jag tog årets första dopp, det var verkligen på tiden. Egentligen älskar jag havet, älskar känslan av vattnet som omringer en, känslan av total frihet. Men jag avskyr att ligga och steka på stranden. Till skillnad från alla andra så är jag överlycklig över regnet och molnen som dragit in över Kalmar. Äntligen kan jag andas igen.



Konstiga drömmar virvlade omkring imorse, när jag sov för andra gången, de avlöste varandra, hemska drömmar om döende Älsklingar, farligt vatten som krossar fönster, virvlar in och suger med mig ner i djupet. Folk som springer ned för trappor bärandes på bussar?? Jag gillar konstiga drömmar, men INTE drömmar där Älsklingar håller på att dö. Gillar inte att vakna genomsvettig med smak av salta tårar i munnen.
Underligt att jag bara drömmer mardrömmar så fort det dröms om vatten, hav, oceaner.


Jag älskar ju vatten.