Snälla damer och Sura kärringar

Igår när jag och Daniel var på Prix såg jag när jag gick förbi kattmaten att det bara fanns en endaste kattkalender kvar. Jag har suktat efter denna kalender ganska länge nu, men man var tvungen att köpa ett visst antal Mjau kattmatsburkar för att få den. Tunga kattmatsburkar som är jobbiga att bära. De senaste ca två veckorna har dock skylten med hur många kattmatsburkar man var tvungen att inhandla varit försvunnen och det har inte funnits någon i närheten att fråga.
Men igår iallafall fick jag lite smått panik när det bara var en endaste kalender kvar så jag grabbade tag i kalendern och strosade bort till kassan för att höra med damen.
Hon svarade med ett leende -Du kan få den.
-FÅR JAG DEN? utbrast jag helt chockerat och med obeskrivlig lycka i rösten. -Tack så mycket.
Damen bara log.
Tänk så snälla Prix-damer det finns här på Gotland.

Så här ser min kattkalender ut

Och några utdrag från inuti kalendern (dock suddiga)

Tro nu inte att ALLA Prix-damer är trevliga, för så är inte fallet.

Förrförra helgen pratade Daniel och grannarna om att Babben Larssons syster tydligen jobbar på Prix. Jag undrade givetvis vem av dem det var.

Ena grannens förklaring var -Hon är väl i Babbens ålder och har mörkt hår.

Precis som alla andra av kvinnligt kön som jobbar där.

Men Daniels förklaring hjälpte mig att knäcka gåtan.

D- Det är hon som du tycker är så otrevlig för att hon inte hälsar.

Vilken besvikelse. Babbens syster är den där griniga surkärringen.

Det känns väldigt otrevligt och en smula nonchalant när kassörskor inte ens svarar på ett vanligt -Hej.

Hon är nedgraderad från dam till kärring, trots att hon är Babbens syster.