Vinst

Vill bara upplysa ALLA om att jag kickat ass med Zandre i betapet ikväll...igen =)

Bäst av allt är att Zandre har ingen blogg så hon kan inte dryga sig tillbaka =)

Dream away

Sara följde med mig in i drömmens värld i natt.
Vi hoppade av en buss och Sara ledde vägen in på en kyrkogård.
Det var mitt i natten.
Vi gick längre och längre in på kyrkogården tills vi kom till en stor gravsten med namnet Olof Palme.
-Här ligger Palme om du behöver prata med honom, sa Sara.
-Öh? sa jag.
Vad ska jag prata med honom om, undrade jag i mitt stilla sinne.
Vi gick vidare.
Sara tog min hand och sa -Det är nog bäst att vi springer.
När vi var precis vid gränsen till friheten vände sig Sara om, jag såg hur hennes blick spärrades upp av skräck.
Titta inte bakåt, tänkte jag för mig själv om och om igen, sen vände jag mig om i flykten och såg genomskinliga själar sväva mot oss.
Förtappade själar.
Vi sprang för våra liv, men själarna vars liv redan spillts var snabbare.
De omringade Sara, jag såg hur hon sakta började bli till en av dem. Svävande och genomskinlig...

Vaknade inte med ett ryck som jag brukar göra när jag drömmer obehagliga drömmar. Vaknade istället av att jag hörde min röst. Ett gnyende letade sig upp ur min hals.
Låg stel som en pinne tills hjärtat började lugna ner sig.

Aldrig att jag tänker ge mig in på en kyrkogård mitt i natten.
Det är ju ganska självklart att man blir jagad av gastar då =/

Att dela är gudomligt...

På senaste tiden har King blivit väldigt intresserad av min mat.

Härom kvällen ratade han Daniels köttbullar för mina quornfileér, de ni =)

Igår stod det pasta på menyn, det var mycket populärt.

(Don´t worry Jossa, jag hade full koll på läget så det inte blev nåt slabb i soffan)

En hyllning till två allt för stora egon

Kikade igenom mina gamla dagboksinlägg på lunarstorm (När de skrevs hette det ännu dagboksinlägg, istället för blogg)

Hittade min och Mallas hyllningsdikt till oss själva, förbluffades än en gång över hur bra den är så jag bestämde mig för att publicera den även här.

Lina och Malla är väldigt balla,

definitivt bättre än er alla.

Utan oss är det ingen fest,

för vi är ju trots allt bäst.

Vi är också väldigt söta,

så oss vill man gärna möta.

Vi är ofta ganska sjuka,

för vi är så ödmjuka.

Vi tycker mycket om att parta,

trots det är vi väldigt smarta.

Vi är även listiga, roliga och smidiga som få andre,

utom möjligtvis Zandre.

Där vi är vill alla vara,

för vi är helt underbara.

Hur stabilt är det inte att mitt i allt skryt om hur perfekta vi är även få med att vi är väldigt ödmjuka? =)

Frimärksförbryllning

Hur kommer det sig att det är i stort sett omöjligt att komma ihåg att inhandla frimärken?
Spelar ingen roll om jag går till affären med ett enda mål- frimärken, kommer ändå hem med något annat.
De gånger jag anstränger mig till det yttersta och skriver en inköpslista där jag klottrar ner vad jag ska inhandla så slutar det med att jag lägger ifrån mig listan när jag står i kön och ska börja packa upp mina andra varor...
Tänker febrilt -nu måste jag komma ihåg frimärken, när kassörskan sen frågar - Var det bra så? Svarar jag glatt -Ja!
På grund av detta så är jag konstant frimärkslös.
Förstå hur tufft jag har det! =)



Dagens ord: Hyperneuroakustiska diafragmakontravibrationer=hicka, det rullar ju lätt av tungan =)

Vid världens ände...

Idag är saknaden efter er stor.

Hjärtat känns tomt -ni fattas mig.
Huvudet tungt -orkar inte tänka.

Självförvållat illamående fyller hela mig -Kaffe och kedjerökning.

Nu ska jag gosa sönder den där lilla bruna perfekta varelsen.
Han denna där som jag faktiskt hade makten att bestämma över att han skulle flytta med mig hit.

Med en själ av sköraste glas

Det talades om närhet, trygghet, om att lita på varann.
Om att öppna sitt hjärta och blottlägga sin själ.

Det talades om att känna sig otillräcklig och rädslor för det okända.
Rädslan att brytas ner inifrån.

Jag kände den bitterljuva smaken av salta tårar.
Mina tårar.

Känslan av sårbarhet fick mig att vilja fly, men han höll i mig hårdare, omfamnade mig tills det kändes som vi smälte samman. Klappade mitt hår, pussade min panna och kallade mig Lilla hjärtat.

Jag kände mig svagare än någonsin förut och i hans närhet kändes det okej att vara svag en stund.
Den känslan fick mig att känna mig stark.

Den känslan ska jag leva på när jag lappar ihop min själ, bygger upp mig själv tills jag blivit den jag vill vara.