Med huvudet i det blå

Det är inte alltid så skoj att vara konstant förvirrad som man kanske kan tro.
Idag t.ex. skulle jag gå bort till Terra Nova och kolla min post (har kvar postfacksnyckeln)
Först skulle jag ut och slänga sopor, insåg att det var alldeles för kallt att inte ha vantar, det började sticka av kyla i fingrarna redan under vägen till soporna, upp för trapporna igen och åtgärda problemet.
Vägen till Terra Nova som vanligtvis tar 5 minuter tog idag en kvart pga extrem halka.

Väl framme tog jag av mig vantarna och la dem i kassen jag hade med mig med en oboýburk som jag lyckats sno från Jossa =P

Insåg att jag (mitt dumma spån) istället för att behålla postfacksnyckeln lyckats behålla tvättlåsnyckeln. Suck.

Gick ut på baksidan för att lägga burken på Jossas uteplats men porten var igenfrusen så jag kom inte in.
Skickade då över kassen över det höga staketet istället, när detta var gjort och jag skulle gå hemåt igen så kom jag på att mina vantar låg i kassen...
Dubbelsuck.
Och staketet är som sagt högt, för högt för att Miss-vig-som-ett-kylskåp ska kunna slänga sig över och hämta vantarna.

Det var bara att halka hemåt helt vantlös.

Det stack som tusen nålar i fingrarna hela vägen och väl hemma igen så kändes det som att det brann inuti händerna.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.

JAG HATAR VINTERN!!!