Lördag

Då var vi hemma igen efter några timmar på resande fot.
Vi lånade Daniels mammas bil för att kunna uträtta våra ärenden.
Stan, d.v.s systemet, var snabbt avklarat. Sedan brummade vi vidare mot maxi, väl där började vi med att gå in på skokanonen, jag hittade ett par jättesöta ballerinaskor för endast 100 kr. Hittade även det jag var ute efter, ett par stövlar som passar när man ska ha klänning/kjol, brukar ha svårt att hitta just stövlar eftersom jag inte kan gå med klackar. Men jag blev mycket nöjd med dessa även om det stinger till i snåltarmen att betala 400 kronor för ett par skor =)

För övrigt hittade mannen med jättefötterna ett par rejäla gympadojor för 300. Han brukar annars få specialbeställa skor för närmare 1500 kronor, så han blev mycket nöjd.

Efter detta strosade vi omkring på Maxi ett tag, när vi stod i kön sa mannen med jättefötterna- skulle vi inte ha en blomma till Jens? Jag slängde mig iväg och fick tag på en någorlunda okej kruka samt en jättefin blomma.

När vi sedan kom hem igen så insåg jag att vi inte fått med oss den jäkla blomman trots att vi hade betalt den. Damn!

Vi orkade inte ge oss iväg igen så jag antar att vi får dyka upp hos jens med orden- Grattis till lägenheten, här har du en blomkruka. Stabilt =/

Då blomman var mer än dubbelt så dyr som krukan bestämde vi oss för att ringa maxi, efter ett tag gick de med på att vi kunde hämta vår blomma nästa helg. Vad nu vi ska med en blomma till? Ingen av oss har gröna fingrar.

Nu måste jag börja rota omkring i garderoben så jag hinner med mitt Jag-har-inga-kläder-utbrott innan det är dags att ge sig iväg.

Så ha en trevlig lördag everybody.

Så här ser det ut när jag ska studera. King, som alltid måste vara i centrum, slänger sig på alla mina papper, jag vet inte om han försöker hjälpa eller stjälpa mig =)

Fullärd

Nu är jag färdiglärd. Iallafall fram tills på söndag, inga mer filosofiska tankar får plats i huvudet. Just nu känner jag bara (än en gång) en stark negativ inställning till allt vad filosofer heter.
Jag är trött på Aristoteles och Sokrates, jag skiter i vem som studerat för vem och vem som svamlat ihop vad. Jag är less på att läsa om Aten under dessa herrars levnadstid. Less på att förundras över hur "demokratiskt" det var. Det kan inte kallas demokratiskt, inte ens för sin tid bland alla diktaturer och oligarkier. Hur demokratiskt är det när endast 10% av befolkningen får rösta? Man var tvungen att vara född i staten och även kunna stoltsera med att båda föräldrarna var födda där. Man var tvungen att var en fri man (inga slavar eller kvinnor) osv.
Ja, vi rensar ut "packet" så får "eliten" rösta helt enkelt, sen kallar vi det demokrati.


Jaja, undrar vad vi ska läsa om nästa vecka. Ingen tvekan om att det blir något liknande då vi ännu är inom Moment 1.

Gode min gud, låt moment 1 vara över snart så jag kan få klaga på moment 2

Friday=freedom?

Kollade mitt konto och insåg att CSN satt in min "lön", det var insatt i onsdags, alltså dagen efter jag tryckte på den magiska knappen och började fundera på om jag verkligen gjort rätt, om det var så enkelt. Well, I guess it was.
Det måste verkligen ha varit en magisk knapp eftersom resultatet blev pengar på kontot redan nästa dag.
Imponerande.


För övrigt så är inte fredag=frihet, jag har pluggat hela dan (jaja, jag gick inte upp förrän kl 11, men ändå =P )
Nu ska vi ner på byssan och äta mat, sedan ska jag hem och plugga ännu mer så jag kan ha "vilodag" imorgon och gå på fest hos Jens i hans nya miljonbeloppslägenhet =)
På söndag ska jag börja tjuvstarta lite med nästa veckas uppgifter, bara för att få lite försprång.
Tänk vilken plugghäst man är =)


För övrigt hittade vi en lägenhet på gotlandshems sida som var lite av intresse, imorgon ska vi åka dit och kolla omgivningen, om den kvalificerar sig som "kattlämplig" och om den uppfyller kraven så söker vi den.
Mer om detta senare.

MORE PIZZA TO LINA

Så här kul tycker jag att det är att gå upp tidigt...
Erkänn att jag fått till luggen snyggt =)

King loves icecream.

Särskilt förtjust är han i vanilj, det passar ju bra då jag själv inte är så glá i just denna smak.

Idag har det borrats en massa i trappuppgången, jag har knappt hört mina egna tankar, än mindre min falsksång till lite olika Winnerbäck-låtar.

King har krupit in i skrivbordet och lagt sig till ro, han har inte fått så mycket sömn idag p.g.a borren, så han har ju lite att ta igen för att få de 16 timmar han behöver per dygn.

Det måste samlas nya krafter så han orkar med sitt liv som bortskämd kisse.

Påhittade nyheter

Aftonbladet är verkligen bra på att vrida och vända sina s.k nyheter precis hur som helst, allt för att sälja lösnummer.


Rubriken: "Vann 2 miljarder – livet slogs i spillror"


Artikeln handlar om en man i USA som vann en hel massa pengar för några år sen.
Nu, sex år senare, är han skild, spelberoende, alkoholmissbrukare och förlorade sitt barnbarn som tog en överdos.
Allt som hänt denna man, Jack Whittaker, rabblas upp. Det dom "glömmer" skriva är någon koppling till hans vinst.
Det kunde lika gärna ha stått: Skaffade en hundvalp-livet slogs i spillror, eller: Köpte nya cowboyboots-livet slogs i spillror.


Redan innan han vann alla dessa pengar var han god för 100 miljoner. Om man har så mycket pengar och ändå spelar har man förmodligen redan spelproblem, eller?
Alkoholproblem är inte heller något som bara drabbar miljardärer och att barnbarnet tog en överdos har väl inte direkt någon koppling till Jack Whittakers vinst?
Barnbarnets pojkvän tog en överdos redan 2003 och barnbarnet året efter. Alltså hade de förmodligen drogproblem redan innan denna jättevinst.


Visst kan plötsliga pengar göra så det slår lite slint i huvudet på människor, men denne man hade ju redan mer pengar än vad en "vanlig" människa ens kan tjäna ihop under hela sin livstid så pengar var definitivt inget nytt för honom.


Såna här "nyheter" kan man svamla ihop om nästan vem som helst. Det är bara att stoppa en man på gatan och be honom berätta om de tre värsta händelserna i livet och sedan koppla det till en stor händelse som hänt i mannens liv, sedan har man sin artikel klar.


Piece of cake.

To easy

Fick papper i fredags från CSN att jag beviljats studiemedel och bara behövde skicka in en studieförsäkran,
Det stod att man kunde skicka in den via nätet med sin personliga kod så jag tänkte att jag skulle testa det.
Förberedde mig mentalt för massa krångel och elände som ändå skulle sluta med att jag skickade in pappret på gammalt, hederligt vis, via posten.
Döm om min förvåning när jag insåg att det bara var att trycka i en "jag lovar att jag studerar-knapp" och sända iväg.
Känns som att det gick alldeles för lätt och smidigt så nu sitter jag här och funderar på om jag gjort rätt?
Brukar inte CSN gilla att krångla mer än nödvändigt?
jaja, får väl avvakta några dagar och se vad som händer.


Nu ska jag bege mig ner till la stada, det var idag jag skulle fika med Maria. Klockan 14:30 bestämde vi då hon jobbat natt, men jag ska först ner till biblioteket och kopiera lite papper så jag måste bege mig om exakt fem minuter till bussen.


So, bye bye

Hm..

...undrar om det var imorgon eller på onsdag som jag ska fika med Maria?
Måste nog forska lite i detta...

Jippi-ay-ay

Jepp, he´s hot =P

Det sades att det inte skulle göras några fler Beck-filmer efter "tredje säsongen" alltså film 17-24.

Men nu läste jag på Wikipedia om att de iallafall håller på med två till. Den första har biopremiär i juli 2009, levande begravd heter den. Usch, får rysningar av att se sådana filmer, med personer som begravts levande.

Det måste vara det absolut värsta sättet att dö?

Men filmen ska givetvis ses, förmodligen inte på bio eftersom det är överskattat.

Har aldrig varit på någon biograf där man kunnat sitta bekvämt, så sista halvtimmen sitter jag bara och vrider och vänder mig och vill att filmen ska ta slut så fort som möjligt.

Bättre att se hemma i lugn och ro med en påse chips eller två framför sig.

Nu ska jag tvinga med Mr Daniel till Prix och sedan ska vi se Beck, han har inte sett filmerna ur den sista säsongen, det måste åtgärdas =)

Lemon tree

Egen texttolkning

(the best one) =)

Dålig måne stiger

Falsksång

Håll för öronen =)

Jaha ja

Då gick man visst med i naturskyddsföreningen också.
Inte så lätt att säga nej när en trevlig dam ringer och säger att det bara kostar 24 kronor i månaden för att hjälpa till att rädda skog och mark och hav.
Älskade hav.
Så nu kan jag stoltsera med att jag bidrar till wwf, Forskning utan djurförsök, naturskyddsföreningen, djurens rätt samt att jag är tigerfadder.


Synd att jag är så lat, annars skulle jag engagerat mig mer än att bara låta folk plocka pengar från mitt konto i slutet av varje månad.

Gårdagen

Idag lyckades jag för första gången vakna och gå upp före Daniel, jag är imponerad!
Halv nio gick jag upp av någon märklig anledning.


Vi ska bege oss ut på shoppingrunda om ett tag.
Maxi, djuraffären och systemet.
Ikväll ska det bjudas på mat. Daniels mamma är det lyckliga offret.




Igår åkte jag och Maria ut till Christina och tittade på den lilla, får tyvärr inte lägga upp kort här på hur bedårande söt hon var eftersom Tina inte vill ha sin henne utlagt på webben, så ni får helt enkelt tro på mig när jag intygar att hon var söt


Innan gick vi på la stada en timme och letade bebiskläder, det är definitivt överskattat, tycker alla jämt pratar om hur kul det är att shoppa kläder till bebisar.
BULLSHIT!
Det var inte roande för fem öre.
Vi lyckades mest fastna på vuxenklädsavdelningarna, men inte ens där fanns det något att shoppa.
Alla vackra klänningar som jag såg innan jul, när jag var pank som en kyrkråtta, var puts väck =(


Vi hittade iallafall det bästa av allt på Coop. Årets första semlor. Två stycken för 31,90, det var inte billigt men ack så gott och totally värt det.


Det vi hittade till Linnea var en förpackning med sju vita body som det stog veckodagarna på samt att det var olika små figurer på varje, sedan ett par blåa jeans med rosa kant uppe och nere och sist men inte minst en rosa body med texten "Little Miss Perfect".
Christina verkade bli glad iallafall (or did she fake it? )


En mycket trevlig dag trots att vi alla var trötta och satt och gäspade ikapp.



Over and out

Taco-torsdag

Idag är det äntligen dags för taco. Som jag väntat och längtat.
Daniel påstår att det inte är mer än en månad sen sist, men det tror jag inte på, jag kommer ju inte ens ihåg när jag sist satte tänderna i en lök-tsatziki-fefferoni-jalapeno-sprängfylld tacos.




Har varit på konsum, hittade en bok som jag kände att jag var tvungen att införskaffa.
Skriven av en gotlänning, Bernt Bison Nilsson.

Nej, jag är inte dum...

...jag har bara lite otur när jag tänker

"Jädrans förbannade skitväder!"

Han hade skrivit olika i alla böcker men jag tyckte detta om skitvädret passade mig bäst.

"Vi gotlänningar är lite förmer än andra. Det betyder att vi vet hur det ska vara. Hur livet ska levas och slipstenar dras. Genomsnittligt har vi ett mera fördelaktigt utseende än övriga svenskar.

(...)

Ibland händer det att vi åker på semester till Turkiet och längtar hem.

På sommaren, när turisterna kommer, får vi stå i kö i affären. Det tycker vi är mycket roligt, för det får vi annars aldrig göra.

(...)

Vi är mycket klädmedvetna. Helst klär vi oss i storrutiga skjortor, urtvättade undertröjor och arbetsoveraller som det står "Källunge verkstad", "stoppa jakten på rabbis!" och "Gutar jär vackre" på."

Bådar gott, va? =)

Åh, ljuvliga lycka

Efter att i flera månaders tid slitit mitt hår p.g.a pengabrist, fick jag idag svar på mitt mejl till alfa-kassan.

PENGAR PÅ TORSDAG

Jag hatar att anse att pengar är viktigt, jätteviktigt. Men det kan inte förnekas.

Efter att ha lånat ihop pengar till räkningar och mat de senaste månaderna så inser jag hur viktigt det är.

Efter att gång efter gång fått höra från alfakassan att "nästa vecka ska vi ha tagit ett beslut" så har jag inte ens orkat bli arg längre.

Efter de sista samtalen har jag bara känt mig helt apatisk. Som om jag vore lobotomerad.

Herregud, jag minns inte ens när jag åt taco sist!

Tack vare Sara, Sofi, Ho och Thomas (i guess?) har jag lyckats överlevt och självklart Daniel som sett till att jag haft mat att äta.

Jag känner mig överlycklig. Bara att få betala tillbaka alla skulder känns som en tung börda som lyfts från mina axlar. Inte för att mina älskade familjemedlemmar pressat mig, tvärtom, det jag hört är -det spelar ingen roll om du inte kan betala tillbaka på ett tag osv, Sara skrev sist idag att jag inte behöver betala tillbaka allt på en gång, men det tänker jag definitivt göra.

Jag har inte ärvt den där genen som Lilla Miss Överdriv har. Den där genen som gör att hon kan låna och låna och aldrig känna någon större press att ens betala tillbaka när hon lovat.

I´m gonna pay you all back, nu på torsdag, sen tänker jag åka ner på stan och träffa Maria och handla bebiskläder för att sedan brumma vidare till Väskinde och titta på Christinas underverk.

På kvällen kommer jag äta taco, det är en sak som är säker!

Taco med så mycket starka grejer att jag inte kommer få sova p.g.a magknip.

It will be GREAT!

För några år sedan vann en gotlänning 122 miljoner.

Han valde att fira genom att gå på fik. Han köpte kaffe och en kaka.

Jag minns att jag tänkte att vissa människor vet verkligen inte hur man firar.

Själv firar jag med att dricka te med socker istället för suketter som jag vanligtvis har.

FEM sockerbitar. Det ni.

Jag antar att jag inte heller är så bra på att fira? =)

Jag tog med mitt översockrade te för att ta en cigarett. Satte mig på en blöt stol. Jag kände hur kallt det blev om rumpen-stumpen, men jag satt kvar och kunde trots detta bara känna lycka.

Tänk vad lite pengar kan göra.

Med huvudet i det blå

Det är inte alltid så skoj att vara konstant förvirrad som man kanske kan tro.
Idag t.ex. skulle jag gå bort till Terra Nova och kolla min post (har kvar postfacksnyckeln)
Först skulle jag ut och slänga sopor, insåg att det var alldeles för kallt att inte ha vantar, det började sticka av kyla i fingrarna redan under vägen till soporna, upp för trapporna igen och åtgärda problemet.
Vägen till Terra Nova som vanligtvis tar 5 minuter tog idag en kvart pga extrem halka.

Väl framme tog jag av mig vantarna och la dem i kassen jag hade med mig med en oboýburk som jag lyckats sno från Jossa =P

Insåg att jag (mitt dumma spån) istället för att behålla postfacksnyckeln lyckats behålla tvättlåsnyckeln. Suck.

Gick ut på baksidan för att lägga burken på Jossas uteplats men porten var igenfrusen så jag kom inte in.
Skickade då över kassen över det höga staketet istället, när detta var gjort och jag skulle gå hemåt igen så kom jag på att mina vantar låg i kassen...
Dubbelsuck.
Och staketet är som sagt högt, för högt för att Miss-vig-som-ett-kylskåp ska kunna slänga sig över och hämta vantarna.

Det var bara att halka hemåt helt vantlös.

Det stack som tusen nålar i fingrarna hela vägen och väl hemma igen så kändes det som att det brann inuti händerna.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.

JAG HATAR VINTERN!!!

Att längta efter sorg

Det är märkligt hur människor älskar hemskheter, hur de kämpar för att få vara en del av något tragiskt som hänt.

En ung man blir mördad på nyårsnatten och plötsligt verkar det som att alla var hans bästa vän?
Räcker det att man visste vem han var för att kunna se sig själv som nära vän?
Räcker det att man har en gemensam bekant för att kunna se sig själv som hans bästis?
Räcker det att man varit på samma fest nån gång?

Möjligtvis är det så att när det är något så fruktansvärt som mord med i ens död så kanske det räcker att man någon gång setts? Gått förbi varandra på staden utan att ens blickar ens mötts? Vi bor på en så pass liten kobbe att det är mer otroligt om man aldrig sett varandra än tvärtom så om det räcker att man någon gång varit på ungefär samma plats vid samma tidpunkt så antar jag att även jag förlorat en av mina bästa vänner?
Visst, jag kan inte placera honom med hjälp av varken namn eller foto, men vad gör det? Huvudsaken att jag får ta del av detta och känna smaken andra människors riktiga lidande.