På utflykt

Förra helgen var syster Sofi och hälsade på från Borås, en solskenspromenix såg vi till att få, med kameran i högsta hugg.

Strittar vatten på blombuketten som började se lite hängig ut.

Tar skydd bakom blommorna.

Yeah.

I min lilla. lilla värld av blommor...

Stirr ner i vattnet.

Vad sysslar min tokiga lillasyster med egentligen?

Haha.

Ljusskygg kisse.

Alldeles ensam

Är det bara jag som är vaken?
Ingen online på msn. Ska ni sova bort en hel söndag gott folk?


Jaja, ska kolla lite på Frasier. Thomas tipsade om en sida där man kan kolla på olika program,
http://www.sidereel.com/_television
kanal 9 sände bara till säsong nio av Frasier sedan började de om från början igen utan att visa de sista två säsongerna. Suck.
Jag mejlade dem om detta och de svarade att det har att göra med att de inte har rättigheter att visa de sista två säsongerna. Dubbelsuck.



En annan sida jag varmt rekommenderar är


http://www.tjuvlyssnat.se/


Olika roliga citat som folk úppsnappat t.ex. detta:


"En man och hans son ~4 tittar på foton och på ett kort sitter sonen med armen om en annan kille.
Pappan: Vem är din kompis?
Sonen: Rickard, han är bäst! Gud vad jag älskar honom.
Pappan (en aning upprört): Men du kan ju inte älska en annan kille.
Sonen: Pappa, man kan älska vem som helst."


Tänk att vid fyra års ålder vara klokare än sin pappa =)

Kaoset i tv-rutan

Mina kanaler ligger verkligen precis som de vill.
De kanaler som faktiskt funnit sin rätta plats i livet är kanal 1, 3, 4 och 5.
Resten är rena kaoset.
Kanal 8 ligger på plats 2, kanal 24 på plats 6, kanal 9 på plats 8, på plats 9 hittar vi kanal 6, på plats 10 ligger MTV.
Kanal 4+ ligger väldigt långt bort från de andra kanalerna på plats 59.
Så ser det ut.
Kanal 2 ligger i närheten av 4+, men ska jag vara helt ärlig tittar jag aldrig på den kanalen och på ettan ser jag bara Uppdrag granskning samt Så ska det låta.
Har visst även 4 sport och barnkanalen, men även det är två kanaler jag aldrig skulle nedlåta mig själv att titta på.






På ålderns höst:


Är det ett tecken på att man börjar bli gammal när man suckar och ojar sig över fjortisarna som envisas med att köra moppe på gångvägarna?
När man blir upprörd över meningslösheten i att krossa rutor vid busshållsplatsen?
När man tycker att slaskrensaren är en av de mest praktiska saker som någonsin skapats?
I så fall är jag gammal.
Ibland känner jag mig uråldrig, gammal och vis, men sen plockas jag ner på jorden igen när kassörskan kräver att få se leg när jag ska inhandla cigaretter. Jag kan gå med på att jag inte riktigt ser ut att vara de 27 år som jag faktiskt är, men nog ser jag väl äldre ut än 18 iallafall?
Ännu ett ålderstecken är att jag övergått från socker till suketter, mest för att jag nästan kan höra mina tänder skrika om nåd varje gång jag dricker kaffe eller te.
Har alltid haft kolossalt med socker i dessa två underbara drycker, men nu är det slut med det. Suketter är inte ens speciellt gott så om ett tag ska jag försöka avvänja mig med det också och bara ha mjölk i.


Jag är gammal nog att inse att livet är allt för kort
och för ung för att orka bry mig om det.




Det var bättre förr...för två år sen!

Fyra år av saknad

Fyra år sen idag.

Fyra år sen jag fick det värsta samtalet någonsin.

Samtalet att det inte fanns något att göra för min älskade Vilda-mitt allt.

Efter att varit inlagd på djursjukhuset i tre dygn sa veterinärerna att det var dags att låta henne somna.

Dags att ge upp.

Hon låg i min famn när hon fick sprutan, det värsta ögonblicket i mitt liv.

Jag kände livet försvinna ur hennes kropp.

Hon såg ännu levande ut.

Tårar strömmade nedför mina kinder.

Salta, beska, vidriga sorgetårar.

Tiden läker alla sår sägs det.

Men alla sår kan omöjligen läkas.

Det blir lättare med tiden.

med tiden kan man tänka utan att börja gråta.

Minnas de bra stunderna och värdesätta de minnen man har.

Men vetskapen att hon blev så sjuk att hon var tvungen att tas bort på grund av vanlig kattmat lämnar mig aldrig.

Vetskapen att jag var så ovetandes att jag gav henne dödlig mat lämnar mig aldrig.

Borde jag som matte inte ha kollat upp det?

Satt mig in i att vanlig jävla kattmat köpt i vilken mataffär som helst är så skadlig?

Borde jag som matte inte ha kollat upp det?

Satt mig in i det?

Borde inte kattmat förses med varningstext? Som cigaretter?

Denna kattmat kan leda till en långsam och smärtfylld död!!

Jag gör aldrig om det misstaget.

Misstaget att låta en katt äta vanligt torrfoder.

King äter "bra" mat.

Mat som kostar nästan 100 kronor per kilo.

Mat som är värd vartenda öre för att slippa få ett sånt vidrigt samtal igen.

Samtalet att man misslyckats som matte.

Jag älskar dig.

Jag saknar dig.

Tjat tjat

Vilket gnäll =O

Höjden av vidrighet

Jag läste överrubriken: Hennes katt misshandlades till döds.
Jag läste underrubriken: kom hem med tungan avklippt.


Sen läste jag inte längre, det var tillräckligt för att känna ett växande illamående i magen, som sura uppstötningar mot halsen.
Tillräckligt för att bilden av en katt med avklippt tunga skapades i mitt inre. Fick tårarna att börja rinna.


Kände ett tvång att kolla till Älsklingen, han låg där han legat de senaste timmarna.
Ihoprullad som en boll på stolen på uteplatsen.
Välmående och utan avklippt tunga.
Precis så som alla katter förtjänar att ha det.




Jag känner sällan hat mot människor jag aldrig träffat, på sin höjd irritation eller agg (Carola ligger i topp på min har-aldrig-träffat-men-ogillar-ändå-lista)
Men när jag läser såna hemska saker fylls hela mitt inre med blandade känslor av avsky, hjälplöshet och starkaste hat.
Avsky över det faktum att det finns människor som ens kan komma på tanken att göra något så sjukt.
Hjälplöshet för att jag inte kan förhindra det, för att jag inte kan rädda alla utsatta djur.
Hat för att det är en av de starkaste känslor man kan drabbas av som en blixt från klar himmel.


Om detta vore en rättvis värld vore denna mördade katt just nu sovande på en stol, ihoprullad till en boll.
Om detta vore en rättvis värld hade kattmördaren aldrig fötts.
Om detta vore en rättvis värld hade jag aldrig gråtit tårar av vanmakt.


Jag tycker inte om att säga att jag önskar att någon vore död, men denna kattmördare önskar jag så grov misshandel att han aldrig mer kommer kunna stå eller gå, aldrig mer kommer kunna lyfta sina händer mot någon, aldrig mer kommer kunna äta själv, pissa själv, inte kunna dansa, jobba, knulla, läsa, sjunga.
Jag önskar honom ett liv som ett kolli. Jag önskar han för alltid kommer behöva förlita sig blint på okända människor som matar honom, byter på honom, suckar över honom och hans patetism.
Jag önskar honom ett långt liv, minst femtio år till och jag önskar att han under dessa femtio år bara ska känna sorg, ensamhet och dödslängtan.
När så femtio år har gått önskar jag att han blir levande begravd.
Allt detta är det absolut värsta jag kan tänka mig.
För folk som honom vore det alldeles för lindrigt att bara få dö.

Alla dessa måsten

Måste packa
Måste städa
Måste handla
Måste ringa
Måste söka


Alla dessa måsten borde stressa upp mig.
Men det gör de inte, jag sitter här och glor runt i lägenheten på alla halvfyllda kartonger.
Måste organisera mig
Det sista jag känner är stress, hur ska man få nåt gjort när man inte ens är stressad?
Jag är som mest effektiv under stress.
Måste stressa upp mig.


Igår hämtade jag (kors i taket) in två kartonger från förrådet som jag skulle gå igenom.
Det blev en riktig nostalgitripp.
Jag slungades rätt tillbaka in i 80-talet när jag hittade några av de My little pony jag valt att spara (vissa saker kan bara inte slängas)
Spike låg och såg så där härligt rosa ut som han alltid gör.
Min Lady Lovelylocks hade på sig sin prinsessklänning, som hon alltid haft. Ljust rosa och till det hade jag även valt en svart väst.
Tänk om Sara hade sett det, hennes ögon hade fyllts till bredden av smärttårar.
Sara är min lilla Modegestapo =)
Henne finner du här : http://sarapehrsson.blogg.se/








Under allt detta låg till min fasa en clown... CLOWN!
Döm om min förvåning, jag hatar clowner.
Jag funderade på att gå ut och slänga den, men ansåg att klockan var för mycket.
Så jag la honom i min säng och stängde dörren, själv har jag sovit i vardagsrummet de sista två veckorna nämligen.
Var lite tveksam om jag skulle få en blund under natten med vetskapen att jag delar lägenhet med en clown, men jag somnade som en stock.
Idag ska jag dock ge mig ut i soprummet och göra mig av med denna djävulens avkomma. Så håll en tumme att Mr Clown inte kravlar sig upp ur soporna inatt för att hämnas =O






Nu ska jag glädja min framtida kombo (som ni hittar här http://heavenlydrunkie.blogspot.com/) genom att tipsa om en KENT-låt, nämligen: Utan dina andetag


"Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag"




Dags att vänta.
Vänta på att klockan blir 22:30.