Med en själ av sköraste glas

Det talades om närhet, trygghet, om att lita på varann.
Om att öppna sitt hjärta och blottlägga sin själ.

Det talades om att känna sig otillräcklig och rädslor för det okända.
Rädslan att brytas ner inifrån.

Jag kände den bitterljuva smaken av salta tårar.
Mina tårar.

Känslan av sårbarhet fick mig att vilja fly, men han höll i mig hårdare, omfamnade mig tills det kändes som vi smälte samman. Klappade mitt hår, pussade min panna och kallade mig Lilla hjärtat.

Jag kände mig svagare än någonsin förut och i hans närhet kändes det okej att vara svag en stund.
Den känslan fick mig att känna mig stark.

Den känslan ska jag leva på när jag lappar ihop min själ, bygger upp mig själv tills jag blivit den jag vill vara.