En hyllning till två allt för stora egon

Kikade igenom mina gamla dagboksinlägg på lunarstorm (När de skrevs hette det ännu dagboksinlägg, istället för blogg)

Hittade min och Mallas hyllningsdikt till oss själva, förbluffades än en gång över hur bra den är så jag bestämde mig för att publicera den även här.

Lina och Malla är väldigt balla,

definitivt bättre än er alla.

Utan oss är det ingen fest,

för vi är ju trots allt bäst.

Vi är också väldigt söta,

så oss vill man gärna möta.

Vi är ofta ganska sjuka,

för vi är så ödmjuka.

Vi tycker mycket om att parta,

trots det är vi väldigt smarta.

Vi är även listiga, roliga och smidiga som få andre,

utom möjligtvis Zandre.

Där vi är vill alla vara,

för vi är helt underbara.

Hur stabilt är det inte att mitt i allt skryt om hur perfekta vi är även få med att vi är väldigt ödmjuka? =)