måndag 20 oktober 2008

Vid världens ände...







Idag är saknaden efter er stor.





Hjärtat känns tomt -ni fattas mig.
Huvudet tungt -orkar inte tänka.





Självförvållat illamående fyller hela mig -Kaffe och kedjerökning.





Nu ska jag gosa sönder den där lilla bruna perfekta varelsen.
Han denna där som jag faktiskt hade makten att bestämma över att han skulle flytta med mig hit.











2 kommentarer:

Anonym sa...

Saknar dig med - bara så du vet / Sofi

Anonym sa...

Miss you tooooo