Dream away

Sara följde med mig in i drömmens värld i natt.
Vi hoppade av en buss och Sara ledde vägen in på en kyrkogård.
Det var mitt i natten.
Vi gick längre och längre in på kyrkogården tills vi kom till en stor gravsten med namnet Olof Palme.
-Här ligger Palme om du behöver prata med honom, sa Sara.
-Öh? sa jag.
Vad ska jag prata med honom om, undrade jag i mitt stilla sinne.
Vi gick vidare.
Sara tog min hand och sa -Det är nog bäst att vi springer.
När vi var precis vid gränsen till friheten vände sig Sara om, jag såg hur hennes blick spärrades upp av skräck.
Titta inte bakåt, tänkte jag för mig själv om och om igen, sen vände jag mig om i flykten och såg genomskinliga själar sväva mot oss.
Förtappade själar.
Vi sprang för våra liv, men själarna vars liv redan spillts var snabbare.
De omringade Sara, jag såg hur hon sakta började bli till en av dem. Svävande och genomskinlig...

Vaknade inte med ett ryck som jag brukar göra när jag drömmer obehagliga drömmar. Vaknade istället av att jag hörde min röst. Ett gnyende letade sig upp ur min hals.
Låg stel som en pinne tills hjärtat började lugna ner sig.

Aldrig att jag tänker ge mig in på en kyrkogård mitt i natten.
Det är ju ganska självklart att man blir jagad av gastar då =/