Tacka vet jag Ica-Stig

Läste för några dagar sedan på aftonbladet att det startats en grupp på facebook som heter ”Jag är rädd för tjejen i apolivareklamen”.
Daniel (som tittar bort då denna reklam ploppar upp på tv-rutan) var inte sen att gå med i denna grupp.
Berättade detta för Sara, hon svarade att hon också tycker att denna tjej är läskig.




Lite roligt. Själv tycker jag inte att hon är läskig, men att reklamen är lite väl trist. Grått, grått, grått. De borde slänga in lite färg och liva upp alltihopa.


Inte så läskig, va?


Fast en reklamfilm blir ju inte automatiskt bra för att det är mycket färg med, se bara på reklamen för Cillit bang.
”Bang, och smutsen är väck”. Usch, borde vara olagligt att visa sådana dåliga reklamfilmer.



En annan reklam som gör mig så frustrerad att jag nästan ser rött är reklamen för Vanish.
Detta är ändå en produkt som jag aldrig hört något negativt om, de som testat vanish verkar ytterst nöjda med resultatet. Men jag drar mig för att köpa produkten för det känns som att jag stödjer deras löjliga reklamfilm i så fall. Fast om jag någon gång får en fläck på ett favoritplagg som jag ej kan få bort så är det inte värre än att jag testar Vanish… om inget annat hjälpmedel finnes.



Men värst av alla reklamfilmer som någonsin visats på tv måste väl ändå vara reklamen för Herbal Essences?
DET kan jag lova er alla att jag kommer ALDRIG någonsin köpa deras schampo.
Det spelar ingen roll att de inte längre visar sin reklam på svensk tv, den sitter fastetsad i minnet för evigt.
Detta var en reklam vars patetism gjort mig frustrerad så till den milda grad att jag fick hålla i mig själv för att inte slänga fjärrkontrollen genom tv-rutan.



Om jag fick välja mellan att tappa allt hår på huvudet eller tvätta burret med denna produkt så hade jag valt att bli flintskallig, köpt mig en snajsig peruk och vandrat omkring med den.
Tänk att reklam kan väcka sådan avsky.
Fascinerande =)