Kassa kassar

Började att gå med två tunga papperskassar och en överfull ryggsäck bort till daniels lägenhet förut.
Hängde papperskassarna på varsitt styre på min tjusiga cykel och började traska (det var för ostabilt att cykla med kassarna på styrena)
Tänkte i mitt stilla sinne -det här går ju alldeles utmärkt och det gjorde det också, den första biten iallafall.
Tills jag var vid huset innan Daniel och ena kassens handtag gick sönder (inte allt för chockerande då styret var blött, papper och vatten har ju en tendens att inte gå så bra ihop)
Lyfte upp kassen på pakethållaren och vinglade vidare, försökte styra cykeln med ena handen samtidigt som jag höll min andra hand på den andra kassen.
När jag skulle svänga in till Daniels port så gled den bakre kassen ur min trygga hand med en duns ner i backen.
Började krångla med att få upp den och ställa ifrån mig cykeln samtidigt, då kom en sork i sina bästa år (det vill säga ungefär i min ålder) ut genom porten och höll upp dörren för mig. Jag kände stressen växa inom mig och sa - Det här kan ta lite tid så feel free to släppa dörren (ja, jag pratar svengelska med främlingar)
-Det är lugnt, svarade han och stod kvar.
Jag började slita i kassen som hängde på handtaget som givetvis fastnat så det hela slöt med att jag slet sönder ena handtaget på den också, i ren stress.
Sedan bar jag först in den ena kassen och sen den andra.

-Tack så mycket, sa jag.
-Det var så lite, svarade han och gick.

Han uppfattade nog inte ironin i min röst.